Solen lyser från en klarblå himmel och det blåser en varm vind genom vårt fönster som stått på glänt hela natten. Vilken tur att inte väderspecialisterna alltid har rätt! Vår dag började inne hos Amanda, Matilda och Evelina, det var deras tur att börja med morgon bönen. Vi lyssnade till två jättebra berättelser och sedan var det dags för frukost. Rikligt och gott! Att få äta tillsammans med ungdomar gjorde att frukosten blev komplett!

Kl. 9.00 väntade buss och den svensktalande guiden utanför vårt hotell. Vi satt i t-shirt och solglasögon och solade tills alla var samlade. Tänk, nu är man ganska uttömd på sol och värme. Jag tror verkligen att vi nordbor är i skrikande behov av VÅR!!! Jag känner mig varm och lycklig innombords när solen får värma upp mig.

Vi blev gidade på vägen in till stan som inte ligger mer än ca.5 km från vårt hotell. Hon berättede om Schindlers fabrik. Tänk att det fanns så modiga människor! Schindler började först anställa Judar tack vare deras kompetens och för att det var billig arbetskraft, men vart efter han såg alla grymheter började hans hjärta, tack och lov, att mjukna. Han hjälpte så många Judar att man nu håller på att färdigställa ett museum i hans fabrik. För den som inte har sett filmen om dessa händelser vill jag varmt rekommendera den Skrämmande grym men otroligt sevärd!

Vi fortsatte sedan till de mest omtalade platserna i centrum. Judekvarteren, Synagogor, en begravningsplats, slottet, Gettot med dess stora torg som idag har fullt av konst i form av stolar. dessa har som uppgift att dels symbolicerar människan med deras invande platser, samt att ge besökare och förbipasserare möjlighet att sitta ner en stund för eftertanke och vila. Vi såg också en liten del av den mur som skiljde judarna från frihet. Den var formad som gravstenar så jag kan tänka mig att känslan av att vara levande i en grav kammare alltid piågade judarna. Det är en kuslig känsla att vandra på de platser där det hänt så mycket ont. Tänk om dessa hus och gränder kunde tala. Men det kan de på sätt och vis, kulhål i väggarna talar sitt språk och alla små museum berättar om händelser som aldrig borde fått inträffa...

Efteråt åt vi en god lunch på en mysig returang och sedan hade alla en fri eftermiddag.

Väl hemma efter middagen hade Kenny teambuilding med oss och kvällen avslutades med en andakt, diskussioner och bön.

Ja, det har varit en dag med många nya intryck och benen är lite möra efter 6 timmars promenad så nu ska det bli så skönt att få vila huvudet på kudden...

Jag tackar Gud för allt jag har och allt jag får vara med om. Jag blir verkligen påmind om att livet inte är en självklarhet utan något stort som jag ska vårda och vara riktigt rädd om...
Jag tackar också för att just jag är så priviligierad att jag får umgås med så här fina ungdomar... Det är stort och ger så otroligt mycket! Så Ni alla föräldrar, sträck på Er och var stolta över Era barn och säg det ofta till dem!

Sov gott och var rädd om Dig och din stund på jorden!
Kerstin