Nu börjar nedräkningen...
Hej alla Glada!
Som alltid när jag ska ut och röra på mig så stiger förväntningarna när resdatumet närmar sig. Vi har i Pollygruppen arbetat så länge med den här resan att när vi nu äntligen snart är där så känner jag: Hjälp är vi tillräckligt förberedda??? Har vi vad vi behöver??? Hoppas allt går bra!!! Tankarna bubblar i mitt huvud...
Det är nu bara 9 dagar kver. Biljetterna har kommit, vi får snart hämta ut fickpengarna i Polsk valuta, långtidsparkeringen är uppkollad, bilar klara till Skavsta... Ja, det är mycket att komma ihåg...
I lördags hade vi en av överlevarna från Förintelsen här i vårt Församlingshem. Livia Fränkel, numera bosatt i Stockholm. Hon berättade om allt från varför, hur och konsekvensen av vad människor är i stånd att göra när de får makt och vill framhålla att vissa människor är mer värda än andra. Det var en föreläsning som besöktes av 120 besökare, allt ifrån våra konfirmander till den äldre generationen. Livia började med den historiska biten för att sedan berätta om sin egen resa från -30-40talets Rumänien till koncentrationslägret Auschwitz. Det var skrämmande att höra om dygnen i en kreaturs vagn tillsammans med ca.80 andra Judar där det egentligen inte fanns plats för mer än 8 hästar. Utan nåt att äta och helt utan vatten! Hon berättade vidare om den grymma separationen med sin familj, om svaret hon fick när hon frågade när hon skulle få träffa sin mamma igen: Ser Du röken därborta, där är dina föräldrar...
Där var det ingen som tänkte på det dubbla kärleksbudet i Luk 10:27. "Du ska älska Herren din Gud... och din nästa så som dig själv". Inte heller på den Gyllene regeln, Matt 7:12. "Allt vad Du vill att människorna skall göra för er, det ska också ni göra för dem." Det gör så ont i mig att höra hur grymma vi människor kan bli. Jag bara önskar och hoppas att jag har civilkurage nog att stå emot orättvisor och vågar stå på mig när jag möter osunt tänkande i min närhet. För som sagt var, allt börjar mellan Dig och mig. Det beror på hur vi bemöter varandra här och nu och det ger ringar på vattnet... Må så gott, vi hörs snart igen! Massor av varma soliga vårkramar/// Kerstin
Som alltid när jag ska ut och röra på mig så stiger förväntningarna när resdatumet närmar sig. Vi har i Pollygruppen arbetat så länge med den här resan att när vi nu äntligen snart är där så känner jag: Hjälp är vi tillräckligt förberedda??? Har vi vad vi behöver??? Hoppas allt går bra!!! Tankarna bubblar i mitt huvud...
Det är nu bara 9 dagar kver. Biljetterna har kommit, vi får snart hämta ut fickpengarna i Polsk valuta, långtidsparkeringen är uppkollad, bilar klara till Skavsta... Ja, det är mycket att komma ihåg...
I lördags hade vi en av överlevarna från Förintelsen här i vårt Församlingshem. Livia Fränkel, numera bosatt i Stockholm. Hon berättade om allt från varför, hur och konsekvensen av vad människor är i stånd att göra när de får makt och vill framhålla att vissa människor är mer värda än andra. Det var en föreläsning som besöktes av 120 besökare, allt ifrån våra konfirmander till den äldre generationen. Livia började med den historiska biten för att sedan berätta om sin egen resa från -30-40talets Rumänien till koncentrationslägret Auschwitz. Det var skrämmande att höra om dygnen i en kreaturs vagn tillsammans med ca.80 andra Judar där det egentligen inte fanns plats för mer än 8 hästar. Utan nåt att äta och helt utan vatten! Hon berättade vidare om den grymma separationen med sin familj, om svaret hon fick när hon frågade när hon skulle få träffa sin mamma igen: Ser Du röken därborta, där är dina föräldrar...
Där var det ingen som tänkte på det dubbla kärleksbudet i Luk 10:27. "Du ska älska Herren din Gud... och din nästa så som dig själv". Inte heller på den Gyllene regeln, Matt 7:12. "Allt vad Du vill att människorna skall göra för er, det ska också ni göra för dem." Det gör så ont i mig att höra hur grymma vi människor kan bli. Jag bara önskar och hoppas att jag har civilkurage nog att stå emot orättvisor och vågar stå på mig när jag möter osunt tänkande i min närhet. För som sagt var, allt börjar mellan Dig och mig. Det beror på hur vi bemöter varandra här och nu och det ger ringar på vattnet... Må så gott, vi hörs snart igen! Massor av varma soliga vårkramar/// Kerstin
Kommentarer
Trackback
